Jag tror att det är ett vanligt fenomen att man ofta tänker tanken att man ska göra något, men att det sen ofta inte blir av, utan det förblir bara en tanke. Man har kanske inte motivationen, man har kanske inte orken eller så har man helt enkelt inte kraften. Hur kommer man undan detta problem? Jag tror inte att det finns något rätt svar, men jag kan åtminstone delge mitt sätt och hur jag gör när detta uppstår.

För det är så att om jag har något jag vet att jag borde göra, men som jag egentligen inte orkar, då kopplar jag ifrån hjärnan från kroppen, slutar tänka och bara gör det! Vet jag att jag borde plugga, då plockar jag fram böckerna, anteckningsblocket och pennan och sen sätter jag igång! Vet jag att jag tänkt tanken på att jag idag ska till gymet, då packar jag väskan snabbt och tar mig till just gymet. Eller är det min löpdag idag, men jag tycker att det vore skönare att sätta på en film - då kopplar jag ur hjärnan och bytar snabbt om innan jag hinner ångra mig.

För jag tycker faktiskt att det är så att ju mer man tänker, desto osäkrare blir man. För att komma ifrån det - bara gör det! Enkelt, va? Nejdå, jag har full förståelse för att man inte alltid har kraft och ork att tänka såhär, men man måste försöka. Man måste försöka ändra sina tankebanor och vinna över sig själv. Efter att man genomfört det man skulle, mår man nog nio av tio gånger mycket bättre än innan och garanterat 100 % bättre än om man valt att inte göra det.

Det handlar om att stärka sitt självförtroende och tänka - "jag kan" och därefter "jag gjorde det". Ett lysande talesätt som jag faktiskt använder som motto och som får avsluta detta inlägg är - "mindre fundera, mer agera".

Alla har vi väl gjort saker vi ångrat. Jag tror inte att det finns någon människa som bara har gjort saker som den varit stolt över. Det vore nog ganska konstigt om det vore så att en människa är, så att säga, helt "felfri". Jag skulle säga - det går inte. För alla gör vi saker som man sen tänker tillbaka på och tänker "varför gjorde jag sådär?".

Jag kommer nog att stå fast vid att tanken kan slå en, för det kommer man inte ifrån. Vissa tankar går ju faktiskt inte att styra. Vissa tankar gör det dock och jag tänker mig därför att den efterföljande tanken till "varför gjorde jag sådär" borde vara viljestyrd. Man ska då reparera den tanken med att säga att det faktiskt fanns en anledning till det.

Vad menar jag då med det? Jo, att det alltid finns en anledning till att man gör saker och ting. Man kanske inte alltid vet vad den anledningen är, men det gör inte så mycket. Jag tror i stället att man bör tänka på att det faktiskt var något som gjorde att du agerade som du faktiskt gjorde. Se det som en lärdom, snarare än ett fel. I slutändan tror jag nämligen att det är våra misstag som format oss till dem vi är. Det är dem vi minns och det är dem som har byggt upp oss.

Så, ångra aldrig saker du har gjort, utan bara de sakerna du aldrig gjorde. Se till att i stället prova på saker och njut av livets valfrihet. Du har livet i dina händer och i stället för att bli "avskräckt" från en sak som du gjort och ångrat, så se det som ett lärtillfälle och ge dig genast i kast med nästa utmaning. Jag tror det på sikt stärker oss människor!

Jag tänkte på det här med personer som skulle vilja bli lite nyttigare. Jag menar, det är väl inget ovanligt att man får för sig att man ska äta mindre godis eller dricka mindre läsk. Jag kan tänka mig att det är svårt att gå direkt från att vara en storkunsument, till att bara sluta tvärt. Kanske att man behöver göra det stegvis? Man kanske ska ta det i etapper i stället.

Tanken som slog mig var då att det bästa måste vara att låta bli de stora förpackningarna som nu finns i princip överallt. Men låt säga att du ändå vill ha något gott till helgen, för du mår faktiskt bra av det och du vill unna dig det efter en tuff vecka på jobbet eller i skolan. Se till att köpa en halvliters-cola i stället för en stor tvålitersflaska. Eller i stället för att fylla godispåsen till bristningsgränsen, så bestämmer du dig för att du får välja max fem sorter, men ändå ta lika mycket av varje sort som du gjort om du fyllt påsen.

Som rubriken säger - du behöver inte sluta helt, men gör det inte i lika stor mängd. Köp en fjärdedel av det du brukar köpa och bli tre fjärdedelar nyttigare! Så kanske man inte kan säga... Men ni förstår principen? Försök uppskatta den fjärdedelen desto mer dessutom. I stället för att bara kunna proppa i dig, får du nu njuta lite mer av varje tugga eller klunk. Du slipper kanske till och med magvärk? Värt att prova? Det är upp till dig!

Jag satt och tänkte på det här med självförtroende och sånt som hör till ämnet. Jag ska ärligt säga att jag själv i en del sammanhang känner att det brister vad gäller just självförtroendet. Jag blir ibland tveksam när jag ska berätta om något jag i själva verket är väldigt bekant med, jag tappar ofta sista ordet i meningarna och jag tappar ibland ögonkontakten. Jag anser själv att dessa tre kännetecknen visar på ett bristande självförtroende, då man inte riktigt vågar "ta plats" och visa vad man har att komma med.

Jag menar nu inte att man ska vara åt det stöddiga hållet och ta så mycket plats att ingen annan får plats. Det jag menar är att du ska tro på dig själv så mycket att du tror på att det du säger spelar någon roll. Du ska inte känna att du är i vägen, utan du ska snarare visa att du har något att erbjuda. Ett tankesätt, en erfarenhet eller bara en rolig dröm. Personligen lyssnar jag automatiskt på en person som har ett bra självförtroende, fast att det som berättas om egentligen är ganska ointressant. Konstigt, men sant. Stämmer det för dig också?

Självförtroende tror jag också handlar om att våga synas och att utstråla någon form av pondus. Som den människobetraktare (finare ord av smygspanare?) jag är, kan jag lätt se när en person går genom korridoren och har ett bra självförtroende, utan att se spänd ut. Som en personlig tränare jag träffade under gymnasiet sa - "Se till att sträck på dig, det mår din kropp bra av. Är du 1,81 lång, ska du vara 1,81 lång!". Det ligger mycket i det. Dessutom gör det mycket för självförtroendet. Prova själv att sträck på dig lite extra nästa gång du går genom stan, så ska du få se.

Detta inlägg handlade alltså kort och gott om att tro på sig själv. Jag tror det är viktigt för det mesta här i livet om det så är i vardagslivet, på jobbet eller rent utav på väg till en arbetsintervju. Jag menar, hur ska du få andra (din blivande arbetsgivare?) att tro på dig om du inte tror på dig själv?

Jag tror att jag nog för det mesta har uppfattats som en förhållandevis positiv person. Mitt första riktiga minne om just optimism (vilket jag kopplar från ordet 'positiv') är från mellanstadiet då jag hade en väldigt inspirerande lärare. Hon var bra på många sätt, dels i själva undervisningen och dels var hon väldigt sund som person. Jag tror att jag indirekt faktiskt lärt mig väldigt mycket från henne. Men på tal om just optimism brukade hon säga något som jag minns än idag, nämligen "kan du inte säga något positivt, kan du lika gärna vara tyst". Vad jag minns användes det ganska frekvent av henne, då det ofta stönades och suckades när exempelvis matteböckerna skulle plockas fram. Konstigt...

Hur som helst tyckte jag då att det var ett ganska bra talesätt. Var positiv eller var tyst. Det behövdes egentligen inte så mycket mer just då. Jag kan nu i efterhand dock ställa mig ganska skeptisk till det, eftersom det faktiskt är i princip omöjligt att jämt och ständigt vara positiv. Man måste ju faktiskt kritisera saker och ting för att det ska kunna ske en förbättring och en utveckling av saker och ting. Men så tänkte man inte på mellanstadiet uppenbarligen. Tack och lov för det!

Vad jag med denna bakgrund komma fram till är att jag tror det är väldigt viktigt att man vet var man står. Hur tänker jag? Vad tycker jag? Varför tycker jag såhär och inte sådär? Ska mitt synsätt grundas på positiva tankar? För att man ska känna sig trygg i sig själv så tror jag överlag att det gäller att ha fokus på någonting. För många handlar det kanske om en religion och att man därigenom har ett fokus och en trygghet. För en del kanske man är djupt insatt i en teori som man tror på. Eller också så har man en viss filosofisk syn på livet och tror på det. Eller så är det något helt annat, vad vet jag.

Vad det än är man tror på, tror jag att det gäller att ha fokus på det och lita på det. Det blir nog svårt att ha fokus "lite här", "lite där" och "lite där borta". Jag tror man måste veta vad som driver en. På högskoleprogrammet jag läser är det exempelvis fokus på 'salutogenes', vilket innebär 'hälsans ursprung' och det är det som genomsyrar vårt program. Kurser, föreläsningar och seminarier är upplagda på olika sätt så att vi i slutändan har ett fokus på salutogenes.

Väldigt flummigt, kanske. Men tanken jag har är i alla fall att vi mår bra av att ha fokus på något som man står bakom, representerar och tror på. Ska jag arbeta med hälsofrågor bör jag arbeta med något som jag brinner för och därmed kan ha fokus på. Jag tror att det handlar om att hitta sitt egna fokus, eftersom tiden (eller arbetet) man sen lägger ner på det, då blir som allra bäst.

Jag vill ge er en tankeställare. Hur kommer det sig att det alltid pratas om nyårslöften? Jag tror att många ser det som en nystart och en chans till att påbörja en förändring så fort vi går från ett år till ett annat. Dessutom är det ju alltid bra att se de där fyrverkerierna som en symbol för att "nu när det smäller som mest, NU börjar mitt nya liv". Man kanske till och med går och funderar på sitt nyårslöfte i flera månader innan det verkligen hinner bli av? Jag menar, man kanske kommer på i september att man ska sluta röka för att man sett en avskräckande reklam eller något liknande.

Men min fråga blir då, varför börjar man inte med rökavvänjning första oktober i så fall? Du hade ju bestämt dig! Din tanke dök ju upp där i september, så varför ska du vänta hela oktober, november och december innan du sätter din plan i verket? Min poäng är väl ganska självklar? Ge dig själv ett månadslöfte (nymånadslöfte, om ni så vill) i stället för ett nyårslöfte.

Jag skulle vilja påstå att det här gäller så gott som allt - sluta äta godis, träna två gånger i veckan, städa huset en gång i veckan, börja storhandla, stressa mindre, you name it. Har tanken väl fötts i ditt huvud så sätt den i handling så fort du kan. Annars hinner du kanske ändra dig?! Allt som oftast tror jag nämligen att den första tanken som föds, är den som också blir bäst i slutändan.

Avslutningsvis är ytterligare en fördel med att skaffa månadslöften att det blir så mycket enklare för dig att hålla dig motiverad (läs mer om motivation HÄR). I stället för att vänta ett helt år för att se om du klarade av ditt löfte, kan du varje månad stämma av för att se om du lyckades. Hur vore det att tänka "Yes, jag klarade denna månaden! Klarade jag denna, klarar jag en till!"? Rätt bra, va? Enligt mig är det mycket bättre än att låta ett löfte gå över ett helt år.

Dem som känner mig skulle nog kalla mig för "han som har koll på läget", "han som har sina DVD-filmer ståendes i bokstavsordning" och "han som alltid har med sig en pärm till skolan". Kalla det nördigt eller vad ni vill, men att ha ordning på saker och ting får mig att känna mig lugn. Jag känner mig avslappnad när jag vet var jag har mina saker, var jag har mitt skolschema så jag vet vilken sal vi ska vara i och helt enkelt när saker är på sin plats - hela tiden (förutom när jag använder dem såklart).

Jag tror att planering och ordning gör att många människor känner sig lugna. Vet man vad som komma skall så känner man sig också lugn och förberedd. Detta leder in på vad jag tänkt skriva om i detta inlägg - mål och delmål. För när saker känns som jobbigast - du har mycket på jobbet, stressigt i skolan eller oro runt omkring dig - då tror jag att man behöver saker att se fram emot som gör det där jobbiga värt att ta sig igenom. Man behöver något som motiverar en och något som peppar en! Något som puttar på bakifrån, i stället för något som drar dig fram!

Huvudmålet ska vara det du vill nå. Det ska vara det som driver dig till att komma dit du vill. Sikta gärna högt, se det som ditt drömscenario och tänk - "detta vill jag verkligen uppnå och göra". För att kunna nå dit behöver man ta sig igenom ett antal saker. Nej, det går faktiskt inte av sig själv, fast man ibland skulle vilja det. Fast det är ju vägen dit som räknas, right? Som Robert Broberg en gång sjöng - "Målet är ingenting, vägen är allt". Och på den här vägen är delmålen viktiga! Småmål som du betar av en efter en på vägen mot ditt huvudmål.

Ett konkret exempel för min egen del är att jag just nu längtar efter sommarlovet. Vilken student gör inte det liksom?! Hur som helst, mitt första delmål är att i februari få åka hem till Ängelholm och fira min pappas födelsedag och träffa familjen. I mars är det min tur att fylla år, vilket blir mitt andra delmål. I mitten av april ska ansökan om de valbara kurserna till höstterminen vara inlämnade, vilket blir ett tredje delmål. Som fjärde och sista delmål ska jag i maj för första gången springa Göteborgsvarvet, vilket är 2,1 mil som ska avverkas. När jag sen tagit mig förbi alla dessa hållpunkter är jag framme vid mitt mål - ett välförtjänt sommarlov!

Så, för att göra det lättare att komma dit du vill - skriv upp delmål du "längtar efter att få gjorda" på en lapp och sätt den sen på kylskåpet eller något annat ställe där du ser den. Jag anser att man hela tiden ska bli påmind om det för att man ska orka kämpa lite till, lite till och lite till. Sätt upp mål - det lönar sig!

Det har nu gått drygt tre veckor sedan vi lämnade år 2011 bakom oss och i stället klev in i år 2012. År 2012! Möjligheternas år? Förhoppningarnas år? Förväntningarnas år? Jag tror att de flesta har någon bild av hur deras nya år ska bli. Börja träna, planera veckorna bättre, stressa mindre och träffa sina vänner oftare. Man blir ju andfådd bara av att tänka tanken på allt man ska hinna med.

Det sägs att det tar tre veckor för att en ny (förhoppningsvis bra) vana ska bli just en bra vana. Som jag skrev - nu har det gått drygt tre veckor in på det nya året, så förhoppningsvis är det någon som har lyckats få in en bra vana att leva efter och leva med. När det handlar om att få in en ny vana tror jag att det dels handlar mycket om planering, dels om prioritering och framför allt motivation. Planerar du inte kan du få svårt att hinna med din nya vana och prioriterar du inte så kommer du inte att ta dig tid för din nya vana. Men om du inte har någon motivation då? Ja, då tror jag att allting faller som ett korthus.

Gymen är aldrig så överbefolkade som i januari och februari. Ingen annan tid på året så är det så mycket folk som har bestämt sig för att börja träna. Men vad händer sen i mars, april och maj? Uppskattningsvis är det en bråkdel av de nya på gymet som är kvar även då. Resten har tyvärr inte gjort en påfyllning på sitt prova-på-tio-gånger-kort. Den största anledningen är förmodligen till att de inte känner sig motiverade.

Så vad ska man då göra gör att hålla sig motiverad?
  Jag tycker först och främst att man ska hitta en träningsglädje. Du ska (förutsatt att du nu vill börja träna) hitta en träningsform som du tycker är rolig. Tycker du inte att styrketräning på gym är roligt, så prova på styrketräning i grupp i form av exempelvis body pump. Tycker du inte att styrketräning över huvud taget är något för dig så ta promenader, cykel- eller simturer eller något liknande. Det viktiga är att man gör någonting i stället för ingenting och att man bryter stillasittandet.
  Sätt upp ett mål som du kan sträva mot och jobba för att uppnå. Låt exempelvis ditt mål vara att springa en mil på under sextio minuter eller du ska ta dig till gymet minst två gånger i veckan. Tänk på att ditt mål ska vara realistiskt, mätbart och accepterat av dig själv!
  Hitta en träningskompis som du kan träna med. Jag tror att detta är jätteviktigt i början då man kan peppa varandra att träna. Man kan då göra det tillsammans och samtidigt se det som en social stund tillsammans. Ni kan dessutom hjälpa varandra att korrigera övningarna ni genomför. Ibland känner man inte själv att man gör fel, medan det syns väldigt tydligt när man står bredvid.
  Avslutningsvis anser jag att man bör tänka på känslan som man får efteråt. Om motivationen tryter så föreställ dig den känslan när du efteråt med gott samvete kan sitta i soffan framför teven och må bra både fysiskt och psykiskt. I nio av tio fall tror jag att man tycker den känslan är skön och att man gärna vill uppnå den.

Detta var lite kort om motivation och hur du kan få den att stanna kvar, även efter de första gångerna du genomfört något som är nytt för dig. Naturligtvis gäller detta inte bara träning, utan kan användas även inom andra områden. Träningen är dock den som ligger närmast mig och därför lättast att relatera till. Så, hitta glädjen i det du gör och tar dig för! Är det tråkigt? Lägg på ett leende och kroppen tror att du har roligt. Så fungerar faktiskt kroppen.

Du har en idé om någonting! Du har en fundering! Vad du än sitter inne på så är det värt att göra det. År 2009 kastades jag in i Försvarsmakten och genomförde det som i folkmun kallas för 'lumpen'. Det fanns säkert en mängd tankar i mitt huvud just då som sa åt mig att inte göra det - skrika befäl, tidiga morgonar, sena kvällar, dåligt betalt, sköta sina naturbehov i en svart tunna, lite sömn och mycket stress.

Men så såg jag en annan sida. Jag såg det som en chans att prova på något helt nytt och göra något jag aldrig skulle få chans att göra igen. Jag såg det som en utmaning att pressa mig själv för att se vad jag egentligen var gjord av. Hur mycket skulle jag egentligen orka med?!

Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här, men jag nöjer mig såhär. Resten är upp till er. Tänk tanken - vad skulle kunna hända om du provade något nytt? Du kan misslyckas, men du kan också lyckas. Hur skön vore inte den känslan? Så börja en kurs, prova att laga en ny maträtt, cykla en ny väg till jobbet/skolan/din kompis eller prova en ny träningsform. Se det som en utmaning!

Det här var längesedan. Det känns som om det var år och dagar sedan jag satt här på en blogg och skrev. I själva verket är det inte så himla längesen faktiskt. Det är "bara" sisådär två månader sen. Men ändå... Nu gör jag ett försök i att skapa en attraktiv blogg med en speciell inriktning till skillnad från mina förra bloggar. De har kort och gott handlat om mitt vardags- och studentliv, fotografering och träning. Nu är det det dock dags för en uppryckning där jag nischar mig mot något.

Så, vad är värt att inrikta sig mot? Vad är värt att läsa? Vad kan jag ge er som ni inte redan vet eller har? För det är väl ändå det som är meningen med att man skriver..? Att delge någon någonting som denne inte redan visste eller trodde att hon inte visste. Det handlar nog dels om det och dels om att uppmärksamma olika saker och ting. Så, vad är tanken att jag ska delge och uppmärksamma er om? Jo, jag ska försöka förklara.

Efter att ha studerat över halva min tid på högskola (var tar tiden vägen?!) har jag kommit till insikt med en mängd olika saker. Framför allt så har jag naturligtvis kommit underfund med saker som tillhör min utbildning - hälsoområdet. När jag började utbildningen för ett och ett halvt år sedan var min (och säkert många flers) åsikt att hälsa var något bra. Hälsa var något som behövdes. Och hälsa var ett tillstånd. Eller..? Jag minns knappt vad jag tyckte, fast att det inte är alltför längesedan ändå.

Min tanke är att jag med denna bloggen ska delge er om mina tankar om hälsa som de är nu och som de utvecklar sig. Jag har alltid gillat att skriva och att ha en blogg är för min del ett perfekt sätt att uttrycka mig. Tanken är att jag här ska kunna ge min syn på hälsa. Det ska vara helt öppet för diskussion då du ska kunna skicka en kommentar för att argumentera mot, hålla med eller bara nicka och le. Det är upp till dig! Jag kommer åtminstone att försöka lämna mina spontana tankar om hälsa - dels för att reflektera med mig själv, dels för att reflektera med mina läsare (om det nu dyker upp några?) och dels för att gro ett frö i ditt huvud om att hälsa kanske inte bara är kost och motion.

Vad tror du om det? Kan detta vara något som lockar? Läs, reflektera, kommentera och sprid är mitt råd till er läsare. Ni kommer inte ångra er! Hoppas jag...